Nu har vi haft denna lilla underbara ligist i två veckor. Så här liten var han samma dag som han kom hem
Huvudet var lika stort som min mobiltelefon och nu är det omöjligt att få en bild där han ligger stilla bredvid den utan att gnaga på den
Poängen är i alla fall att han har blivit stor och det känns som att han har varit hos oss för alltid. Zacke och Dobby är i stort sätt oskiljaktiga och Zacke försvarar Dobby när de stora hundarna i hundgården är tuffa mot Dobby.
De har också varit ensamma hemma i en timme i sträck och det var i stort sätt tyst. Dobby har också blivit jätteduktig på sitt, stå och hopp, vi har också börjat öva på ligg och han äter som en skogshuggare! Framför allt torrt foder, tror att han gillar det för att Zackes mat är "likadan".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar